Okategoriserade

Vi klarar allt.

Har inte blivit så mycket skrivet här på sistone. Vi har legat sjuka i en vecka och jag har nog inte varit så dålig sedan jag var barn.

Det började med att jag fick åka från jobbet tidigare i måndags för att hämta Amadeus som då hade varit hängig under eftermiddagen och sedan hostat tills han kräktes. Tänkte inte så mycket mer på det då, utan med sin förkylningsastma är det inte så ovanligt och brukar gå över efter något dygn. Jag själv hade haft lite ont i halsen under dagen, men det är inget ovanligt den här årstiden det heller.

Det var senare på kvällen sen som det slog till ordentligt. Jag fick hög feber, halsen svullnade rejält och under natten hade jag sådan feberfrossa och var så snurrig att jag var rädd att jag skulle svimma av. Hjärtat rusade och jag hade svårt att få luft. Jag vet att jag kan bli sån när jag får högre feber och att det inte är något som är farligt. Men det var otäckt att veta att jag var ensam med barnen när det var som värst.
R jobbade natt, så han skrev och även ringde för att kolla till mig då och då. Så det var skönt i alla fall.

Här började jag sjukna in, men hade ingen aning om att det skulle bli värre.

Hela den här veckan har sedan spenderas i feberdimma. Jag har knappt vetat vad jag heter.
Barnen har tagit det hela otroligt bra ändå. Det här hade aldrig gått för ett år sedan. De har varit dåliga med och därför hemma med mig de här dagarna. Men de har mer varit sådär på gränsen. Inte ordentligt sjuka men precis tillräckligt för att inte orka föris.

Måste ändå säga att de har varit otroligt duktiga med att göra saker själva. Som om de visste att det verkligen gällde nu. Gjort saker jag bett de om och väldigt lite tjaffs. Jag har kunnat göra det absolut nödvändigaste men annars har soffan varit vår bästa vän de här dagarna. En hel del mysiga stunder har vi kunnat klämma in också.

När mamman är sjuk får barnen baka chokladbollar på en torsdag. Bara för att äta upp dem lika snabbt som de rullades.

Först idag börjar jag känna mig lite bättre. Varit på benen ordentligt och börjar hoppas på att kunna gå tillbaka till jobbet efter helgen.

Det jag kommer ta med mig som positiv lärdom efter den här veckan, det är att vi klarar allt. Har varit så rädd för att vara hemma med barnen och själv vara riktigt sjuk. Men det gick och vi alla har förståndet i behåll. Det känns som den insikten nästan var värd den här sjukdomstiden. Vi klarar allt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *