• Okategoriserade

    Julafton

    Då var julafton förbi för i år. Nöjda och glada har vi landat hemma igen efter två mysiga dagar hos mamma. För första gången på flera år har julen kunnat vara positiv för mig igen och det var så skönt!

    Jag började julafton med att tända upp ljus i hela lägenheten och sätta på julmusik. Precis som mamma gjorde när jag var barn. Minns känslan av mys, förväntan och lycka när jag vaknade på julaftons morgon och jag vill ge mina barn samma känsla om jag kan.

    Amadeus vaknade och upprymdheten som syntes i ögonen på honom när han kom på att det var julafton var så härlig att se. Jag tog upp honom i famnen och vi gick runt och kramades samtidigt som vi tittade på alla tända ljus. Det var otroligt mysigt.

    Strax därefter vaknade Aveline också men hon var mer intresserad av att kramas en stund i soffan, än att titta på ljusen. Längtar lite till nästa år när hon också är lite mer medveten om vad jul innebär.

    Vid 9 blev vi hämtade av mamma, i bara pyjamasarna. Det är en tradition för oss, att äta mysfrukost innan vi gör oss i ordning för dagen. Så mysigt!

    Efter frukost och fix tog vi den klassiska promenaden. I år ganska kort och långsamt på grund av två traskande barn. Vi njöt allihop av det fina vädret. Snö och sol, kan det bli bättre?

    När julmat, kalle och kaffe var avklarat var det så dags för tomten att komma. Vi hade inte planerat någon tomte egentligen men Amadeus hade pratat flera gånger under dagen om att han skulle få träffa tomten, för det var ju ändå julafton. Mamma kom på idén att fråga en granne som ändå skulle komma över om han kunde plocka med sig tomtedräkten och han ställde mer än gärna upp.

    Det var otroligt uppskattat och antagligen det bästa på hela dagen om jag frågar Amadeus. Han var helt övertygad om att det var ”den riktiga tomten” som han själv uttryckte det.

    Det blev en lyckad julafton. Fina julklappar till oss alla, god mat och framför allt trevligt sällskap. Helt klart en julafton att minnas.

  • Okategoriserade

    Dan före dopparedan

    Fjärde advent och dagen före julafton. Vilken dag det har varit.
    Trots att jag inte hade så mycket kvar att göra blev det stressigt, ja, kaos.
    Barnen har varit högt och lågt hela dagen. Glädjetjut här och sammanbrott där. Var det inte den ena så var det den andra. Till slut när jag kände att jag själv höll på att sprängas av frustration ringde jag mamma och bad henne prata med dem en liten stund, för att byta deras fokus lite. Det gjorde en stor skillnad för oss alla tre och till slut fick jag gjort det jag skulle.

    Där i stunden när allt känns okontrollerbart vill jag bara skrika rakt ut. Bryta ihop och försvinna en stund. Ett tag ville jag ställa in hela julen. Men såhär i efterhand, när jag sitter och lyssnar på deras lugna andetag när de båda sover gott så kan jag se allt ur en annan synvinkel.

    Det här är första julen där Amadeus är medveten om vad julafton är och givetvis är det mycket förväntan i hans lilla kropp. Han längtar, är nyfiken, otålig, förväntansfull. Klart att det är svårt då att hålla känslorna i styr. Jag vet ju att han blir ”allt eller inget” när det är mycket som rör sig i huvudet på honom. Så egentligen är jag inte förvånad.

    När det gäller Aveline tror jag mest att hon känner av Amadeus känslor och hakar på. Hon har lite koll på att det är julafton i morgon. Men hon är ju ändå bara 2 år gammal och vet inte riktigt vad det innebär, mer än att det är något som vi målat upp som något roligt.

    Vi tog oss i alla fall igenom den här dagen också och fick åtminstone två riktigt mysiga stunder som jag tar med mig nu när jag strax ska gå och lägga mig. Dels mysfrukosten i morse och även när vi gjorde klart vårt pepparkakshus, till barnens stora glädje.

    Nu är klockan alldeles för mycket och det dags för den här mamman att krypa ner under täcket. Är fortfarande som ett barn kvällen före julafton och kan aldrig sova. Men att vila ögonen ett par timmar är nog ingen dum idé.

  • Okategoriserade

    Julmys

    Vår julledighet startade en dag tidigare än tänkt. Fick hämta hem två hängiga barn från förskolan redan under torsdagseftermiddagen, vilket innebar vab under fredagen. Förstår inte dessa febertoppar som kommer en dag och är borta nästa, igen och igen. Fredagen var båda två pigga och glada som vanligt.

    Vi fick i alla fall en fin dag, och en extra dag ledigt för att fixa inför julafton och vara med barnen klagar inte jag på. Vi fick en del gjort under dagen och på eftermiddagen kom R hit. Han bestämde sig för att ta ett extra dygn utöver våra vanliga helger eftersom vi inte firar julen tillsammans.

    Barnen blev totalt överraskade då vi kommit överens om att inte berätta för dem att han skulle komma hit. Var så kul att se deras miner när han bara dök upp på station när vi stod och väntade på bussen. Jobbigare var det att skiljas åt idag. Men om en vecka så åker vi dit över nyår.

    Under kvällen efter barnen somnat tog jag lite tid i ensamhet. Julmusik, en liten rom och julklappsinslagning. Välbehövlig stund i lugn och ro efter ett dygn av full rulle och för lite sömn. Nu känns det att julafton kommer närmre och för första gången på flera år är jag inte alls stressad över det.
    Visst är det en del kvar att göra under morgondagen men jag har släppt all press på mig själv och inser att det blir bra, bara det blir.


  • Okategoriserade

    Nytt år, ny blogg

    Ja, det är ju inte riktigt nytt år än. Men jag tänkte börja smygstarta redan nu eftersom det är lite fix att starta igång en ny blogg.

    Jag har bloggat tidigare, men på en annan adress och jag har länge känt suget av att återuppta det. På sista tiden har det suget trappats upp mer och mer så nu var det dags.

    Mycket har hänt i mitt de liv sista två åren och gör fortfarande. För ganska exakt två år sen började jag resan mot att ta mig ur ett destruktivt förhållande, bli ensamstående till två och försöka hitta tillbaka till vem jag är. Det har varit en lång resa och än är den inte klar. Jag har kommit längre under 2018 än vad jag hade trott var möjligt och 2019 ska inte bli sämre.

    Personlig utveckling. Vägen mot mina drömmar och mådl, en fortsättning men också en nystart. Det ska jag jobba för under 2019 och den här bloggen ska få bli en del i det.